Lilla Prinsessan har alltid varit rädd för Mårran, men samtidigt har jag märkt att nuförtiden har börjat bli allt mer och mer fascinerad av henne samtidigt. Så när jag plötsligt fick inspiration att virka något smått, så kom jag direkt att tänka på Mårran. Det var meningen att det skulle bli en vändagsgåva, men jag försenade mig lite och Mårran blev färdig först sent på lördagkväll (vändagen var alltså på fredagen), så Mårran satt på soffan och väntade på Prinsessan när hon vaknade på söndag morgon.
Efter det har vi sett alla muminavsnitt som har någon som helt sammanknytning till Mårran, för nu har hon en egen Mårran att krama om och söka trygghet hos!
Mönster använde jag mig ju inte av, utan virkade helt ur huvudet, och har inte skrivit ner nåt heller medan jag virkade.
Men måste medge att jag har lärt mig något nytt medan jag arbetade med Mårran. Jag lärde mig vad hon heter på engelska: the Groke. Och på finska heter hon ju Mörkö, såklart...
