Första advent

Livet traskade lugnt på. Hugo skötte sina sysslor; Han pratade med djuren och såg att de hade det bra. Lillkissen hade kommit till honom, lite besvärad över att vara tvungen att be om hjälp, men han försäkrade henne att det var för att hjälpa till som han fanns här. Hon förklarade lite blygt att hon hade fått en elak tova i pälsen bakom framtassen, som hon själv inte kom åt, så han hade letat reda på en sax och en kam och rett ut hennes päls. Hon hade dragit ett lättat andetag när tovan var borta, eftersom den hade luggat henne ända sedan den bildats. Hennes päls var så lång och fluffig att den tovade sig väldigt lätt, i synnerhet när hon var ute i skogen.

Taxen hade lyckats en natt vira in sig i sitt täcke under natten och satt hjälplöst fast. Hon pep ynkligt där hon låg invirad, och han trodde först att hon bara drömde om forna tiders vilda jakter, innan han insåg att hon behövde hans hjälp. Han hjälpte ut henne och bäddade om henne så att hon kunde lugnt somna om.

Han såg också till att människorna hade det bra och försökte hjälpa till bäst han kunde. En kväll när han gick sin runda märkte han att dottern glömt hänga sina snövåta vantar på tork, så han klättrade vigt upp och hängde upp dem, så att de skulle vara torra på morgonen då hon igen skulle behöva dem.

En annan morgon märkte han att tvättkorgen var full och han hade hört att familjen talat kvällen innan att det skulle bli tvättdag påföljande dag. Han hade släpat ner tvättkorgen till nedre våningen, men han hade inte hunnit sortera tvätten innan familjen hade vaknat. 

En morgon vaknade han av att en underbar doft spred sig i huset. Det doftade julskinka! Han kastade en förvånad blick i kalendern, inte hade han väl sovit så länge att det redan hunnit bli julafton? Men nej, kalendern visade att det var den andra december, så det var ännu gott om tid till julen. 

Han hade hittat det perfekta stället att mysa på. Mellan vardagsrum och kök gick inte taket ända upp utan stannade halvvägs där köksskåpen tog slut och utanpå den väggen hade lillkissen berättat att hon brukade ligga och sova när hon ville vara ifred från de andra. Hon berättade att det var ett perfekt ställe att kunna umgås med familjen, eftersom de ofta antingen satt i köket eller i vardagsrummet och ändå hålla lite avstånd. Hon hade bett honom följa med och bett honom komma ofta med henne upp dit. Så nu låg de ganska ofta där uppe tillsammans. Han kunde därifrån hålla koll om han behövdes till något speciellt och hon  fick det sällskap som hon verkade behöva, men inte tordes be om i familjen.

Nu kilade han dit, snabbt som vinden, och lade sig för att lyssna på familjen. De hade tydligen en tradition att fira lillajul med en förenklad julmiddag. Han såg dem duka fram en nygräddad skinka, gravad lax, kallrökt lax, sill, morotslåda, sötad potatislåda, batatlåda, sillsallad med en härlig rosa sås, korv av olika slag, gröna ärter och kokta plommon, och en massa annat gott. Sent på kvällen hade han hämtat en massa mat åt sig och fått frossa i riktig julmat första gången på evigheter! Året innan hade han missat julen helt och hållet när han hade varit på praktik ute i vildmarken hos en vrång och sur skogstomte som inte alls gillade sådana konstiga påfund!

Han hade hittat en finfin servett som hade fått bli en julduk på hans nya bord, och så hade han hittat ett ljus han kunde lugnt använda i sitt krypin. Han hade blivit överförtjust när han hade hittat det! Det såg ut som ett traditionellt ljus, men det var elektriskt, så han behövde inte vara rädd att bränna ner sitt krypin!

Han hade suttit vid sitt nya bord på sin nya pall och förätit sig vid sitt fina ljus. Därefter hade han rullat ner på sin soffa och krupit ihop under sitt varma täcke och sovit. Och försovit sig totalt från följande dags träff han hade stämt med skogtomten! Som tur hade han med sig lite julmat (och lite pepparkakor) i ett knyte, så skogstomten hade bara välvilligt skrattat åt honom och överförtjust tackat honom för godsakerna.

Hugo inreder

Hugo Hustomte har börjat komma till rätta. Han höll på att snickra ihop åt sig en del nya möbler och andra grejer. Förutom sin kära bekväma soffa, hade han stickat en passande kudde. Han hade klätt väggarna med papp och tänkte så småningom tapetsera med något annat, men för tillfället var han nöjd med att de höll kylan och draget ute. Han hade istället hängt upp några av bilderna han fått av dottern i huset som tavlor.

Därtill hade han hittat en passlig bit av en tallgren som han hade gjort en sittstubbe åt sig (och tovat en sittkudde till den också) och nu senast höll han på med att färdigställa sitt bord. Visserligen såg bordet ännu ut bara som en hög med träbitar, men har var säker på att det skulle bli bar bara han hann få det färdigställt.

Visst fanns det en hel del grejer han ännu behövde, men han var en tålmodig tomte trots att han ännu var ung. Han hade gott om tid på sig, för här tänkte han stanna så länge han kunde!

Hugo Hustomte bekantar sig med omgivningen

När Hugo Hustomte vaknade följande morgon var det tyst i huset. Hustomtar sover ju inte lika många timmar som både människor, hundar och definitivt inte katter, utan Hugo brukade sova mellan fyra och fem timmar vid morgonnatten. Nu var klockan visst lite över nio och huset verkade tomt.
Hugo sträckte på sig och gick ut i huset och såg sig omkring. Han hade tänkt ta sig en pratstund med den gamla taxen, men hon var försvunnen. Katten visste att berätta att hunden åkte med familjens mamma varje dag och var borta hela dagen. Katten berättade att det hade varit olidligt tidigare när hunden stannat hemma eftersom hon hade varit helt panikslagen över att bli övergiven. Det hade inte hjälpt fastän katterna försökt lugna ner henne. Allt efter att familjens andra hund gått bort och den förra hustomten försvunnit så hade hundens panik stegrat sig. Nu brukade hunden berätta att hon fick följa med till ett ställe som mamman i familjen kallade arbetsplats, där hon hade en egen mjuk säng och en massa klappande händer.
Hugo hade en fartfylld dag framför sig. Han hade hoppats få lite information av den gamla taxen om området kring huset, men katterna kunde tillfredställa hans nyfikenhet, eftersom de brukade hålla koll över området. De jobbade hårt, fick han veta. Bakom huset låg en skog och därifrån trängde sig mössen på och försökte ta över. Båda katterna jobbade olika tider för att hinna vila emellanåt och ändå hålla mössen stången. I skogen bodde en skogstomtefamilj, som skötte om skogens djur. Den äldre katten hade fått hjälp att halta hem när han stött sin ena baktass och brukade hälsa på hos skogstomtefamiljen alltid emellanåt.
Hugo följde kattens anvisningar och gav sig iväg ut till skogen.
Det blev en trevlig dag i gott sällskap hos skogstomtefamiljen. Familjen bestod av pappa Sture Skogstomte, mamma Saga Skogstomte och deras små tvillingar Sten och Stina. Hugo fick mycket viktig information av dem och fick bland annat veta orsaken att den förra hustomten flyttat bort; Han hade varit otroligt allergisk mot katt och hund! Hugo drog en suck av lättnad, han hade lite oroat sig för vad som hade hänt att den förra hustomten hade gjort ett så drastiskt beslut och övergett sin familj.
När han strosade hem igen hade det redan blivit mörkt ute och han kände hur det pirrade i magen av nervositet. Hittills hade ingen reagerat på hans närvaro, men när skulle de märka hans närvaro, och hur skulle de reagera?
Han stannade till av förvåning när han kom fram till sin dörr. Den hade blivit smyckad och någon hade ställt fram ett stort fat med himmelskt doftande pepparkakor!

Han smakade på en bit, och så en till och en till... Åh, det här var bara såå gott! Han måste spara lite åt den vänliga skogstomtefamiljen också, de hade ju inte tillgång till sådana här läckerheter.

Han plockade in pepparkakorna i sitt krypin och sedan satte han sig ner i sin temporära bädd för att planera vad han skulle ta itu med till näst.

Han skulle behöva lite nya möbler; en säng, bord, stol och så drömde han om en soffa! De andra hustomte-eleverna hade skrattat åt honom när han hade nämnt att han ville ha en soffa. Vad ska du göra med en sån, hade de undrat? Vill du sitta har du ju en stol, och vill du ligga har du en säng. Men han drömde fortfarande, en mjuk soffa att sjunka ner i, att inte behöva ta beslutet om att sitta eller ligga utan man kunde göra båda i...

När huset blivit tyst och alla gått och lagt sig kröp han ut ur sitt krypin. Han gick omkring och tittade på den sovande familjen. Han plockade bort en tidning från dotterns säng för att hon inte skulle vara tvungen att ligga obekvämt och lade sig att läsa den på den mjuka mattan på golvet.

När han sett till att allt var bra i huset kröp han själv tillbaka in i sitt krypin och lade sig att sova.