Brevskrivning

Hugo suckade förnöjt och knäppte försynt upp en knapp i byxan som spände om magen. Han kliade lillkissan bakom örat, just där hon gillade det mest och hon spann högljutt. Nästan hela det första året hade gått i ett sånt enda flyg och fläng att han knappt hunnit tänka. Han och Hulda hade tillsammans inrett ett krypin i det andra huset där familjens morföräldrar bodde, och de hade kommit överens om att de skulle bo i båda husen tillsvidare. Båda husen tilltalade båda hustomtarna; båda husen var charmiga på sitt sätt, och på båda ställen fanns det olika djur att sköta om och umgås med. Ingendera ville bestämma sig för att bo på det ena stället och ge upp det andra, så de bestämde sig för att dela på båda. Nu kunde ingen komma och klaga över att två oberoende tomtar bodde i samma hus, de hade ju två! De hade nu ända sedan förra julen bott så, och den lösningen tilltalade båda. Emellanåt behövdes de mera på det ena stället och emellanåt mer på det andra, och när någon av tomtarna ville vara ifred, kunde man så här alltid ta sin tillflykt till det andra huset.
Hulda kom utfarande på balkongen. Hon var rosig om kinderna och log brett när hon såg Hugo och lillkissan. Hon damp ner brevid dem och kliade lillkissan bakom andra örat. Lillkissan hade äntligen vant sig vid den pigga och fartfyllda hustomteflickan och undvek inte henne längre. Faktum var att hon knappt ryckte till när tomten kom farande fastän hon tidigare hade blivit riktigt rädd. Hon gnuggade nu sitt huvud mot hustomteflickan som ömt satte pannan mot kattens.
Hon rapporterade om hur de busiga ekorrungarna hade betett sig fint och varit till och med lydiga ungdomar när hon hade övertalat dem att hjälpa i trädgården med att gömma ekollon från den stora eken. Hulda hade alltså kommit från Idet (som de bestämt sig för att kalla morföräldrarnas hus till) till Stallet (som de bestämt sig för att kalla det ursprungliga huset för).
De hade varit för några dagar sedan bjudna ner till skogstomtarna på tvillingarnas kalas. Det hade varit mycket mat och massor med roliga lekar. Hulda och Hugo brukade umgås rätt mycket med den trevliga skogstomtefamiljen som bodde nere i skogen nära Stallet. Ibland brukade Hulda smita ner och prata bort en stund med mamman i familjen, Saga. De hade känt sig bekväma i varandras sällskap sedan första gången de träffades och hade under årets lopp blivit riktigt goda vänner.
Hugo hade skämtat med Sture och barnen och påstått sig vara superbra i att klättra i träd efter att ha umgåtts med ekorrar hela sommaren i Idet, och för att bevisa det hade han klättrat upp i tallen som deras krypin var byggt under och det hela slutade med att han trillade ner. Hulda hade fått hjärtat i halsgropen när hon såg att han föll och hade först av alla störtat fram till honom, livrädd att han hade blivit illa skadad, men det visade sig att han som tur bara hade stukat sin högra tumme när han landade.
Tomtarna har visserligen läkande krafter, men dels kan de inte använda det på sig själva, och dels brukar de inte läka sina egna små blessyrer ifall den magin skulle behövas till något mer akut.
Så Saga som var duktigast i läkekonst lade ett omslag med läkande örter om Hugos hand.
Annars kunde Hugo klara sig galant utan sin högra tumme, men han märkte ett stort problem. Dottern i familjen hade börjat skriva brev med honom, och han hade ivrigt svarat på alla breven ända tills nu. Han hade varit så glad över att få hålla en sån kontakt med familjen trots att de inte kunde ses eller pratas vid. så nu hade han tjatat på Hulda för att hjälpa honom och skriva istället för honom. Hulda hade förskräckt backat undan under stora protester att hon inte kunde skriva, och hon hade hemsk handstil, och hon visste aldrig vad hon skulle skriva och så vidare. Till slut gav Hulda ändå efter för Hugos tjat och hade satt sig ner och skrivit ett brev istället för honom.
- Men se nu på min handstil! klagade hon för Hugo och räckte fram brevet. Hon kommer inte ens att kunna läsa vad jag har skrivit!
Men Hugo försäkrade henne om att om dottern får problem, så kommer hon att få hjälp av sina föräldrar.  Så Hulda hade till slut lämnat av brevet och spänt satt sig för att vänta på dotterns reaktion.

Virkade getingbon

Igår blev det tillverkning av getingbon efter att Hubby bad mig virka sån till vår terass (och framgård). Det blev att virka på frihand som vanligt trots att jag sett några mönster i olika tidningar, bland annat i Helsingin sanomat. 

Garnet jag valde var grått jag hade hemma, och den första blev då av grått yllegarn Novita Juhani, med 4:ans nål. De två följande virkade jag med dubbelt garn; förutom det gråa, ett lite gråbeige Novita 7 bröder och virkade med 7:ans virknål.

Mönster:

Jag ville virka med hst eftersom jag ville ha randning på mina getingbon och virkade således i de bakre maskorna. Jag har dessutom, för att få boet mer ojämnt och i synnerhet randningarna ojämna, varierat med smygmaskor, fasta maskor, halvstolpar och stolpar. Här hommer jag dock inte att beskriva byte av maskor, eftersom de har jag gjort helt på måfå.

Jag började i nedre ändan med att virka sex kedjemaskor, fäste med smygmaska till en ring och virkade sedan 12 halvstolpar runt ringen. Efter första varvet slöt jag med en smygmaska och flyttade mig till följande varv med en kjm, men efter det virkade jag i spiral.

Härifrån ökade jag på liknande sätt när man virkar en boll:

Ökningarna i varv 2: 2 hst i varannan hst, annars 1 hst.

Ökningarna i varv 3: 2 hst i var tredje hst, annars 1 hst osv. tills jag har ett så stort getingbo (diametern) jag vill ha.

Därefter bara 1 hst i varje hst tills höjden är ok, och sedan börja minska. Här har jag minskat lite på måfå, eftersom getingboet inte behöver vara symmetriskt eller runt på nåt sätt utan det blir bara bättre om det blir lite knöligt och ojämnt. Men principen att minska var att virka 4 hst virka ihop två, fortsätt. Om den blir för avlång, öka minskningarna så att du virkar oftare 2ihop. Om den ser ut att gå ihop för fort, virka färre minskningar och fler vanliga hst emellan. När boet är ihopvirkat, fortsätt med kedjemaskor till det ena knytbandet.  Det andra knytbandet virkade jag om en av hst ca 3 cm från toppen och fortsatte med att virka ett knytband i kjm.
Orsaken att jag gör två knytband istället för att bara häng upp det i en ögla är för att få getingboet fäst så att det inte rör på sig i vinden, eftersom getingarna då lättare förstår att det är falskt om det vajar i vinden.

Fyllning:

Jag har hört att många fyllt sina med tidningspapper, men jag pulade in en gul ballong i mina och blåste upp (inte för mycket, för så tänjs den ut för mycket), knöt knut på ballongen och tryckte in den i boet. Tänkte så att jag kan ta in och lägga undan dem under vintern utan att de tar för mycket utrymme och sedan bara byta ballong till nästa sommar.

Det första getingboet på sin plats på terassen:

De två andra i närbild nedan:

 

Dragspelsmössa

Jag stickade för ett drygt år sedan en dragspelsmössa åt Prinsessan, som jag nog nämnde så där i förbifarten i mitt inlägg om halsdukar. Den har blivit liggande oanvänd, som många av mina experiment, eftersom den blev nästan för stor åt Prinsessan. Jag skulle hellre säga att den är vuxenstorlek. Lägger in den pånytt nu, eftersom jag aldrig nämnde hur jag gjorde den.

Den är stickad i Red Heart Soft garn, som har stickrekommendation 5. Jag kommer inte på rak arm ihåg om jag använde 4, 4½ eller 5 till den, men det lönar sig att kolla upp hur löst eller spänt man stickar, vad som känns bäst.
Jag lade upp 100 maskor med rött och stickade ca 12 varv resår; 2 r, 2 a. (Jag tror att jag stickade mudden med en tunnare sticka än resten av mössan.) Därefter 1 rät varv, och 4 v avigt. Upprepa 4 v rätt, 4 v avigt åtminstone tre gånger, så att du nu har 4 aviga partier. (Den här drar ihop sig så att den ser ut som en basker. Man kan upprepa en-två gånger till om man vill ha en längre mössa.)

Börja ta ihop: Sticka 3 m räta och sticka ihop 2 m. Upprepa varvet slut. (Nu borde du ha 80 m på
stickan.) Upprepa ökningarna två gånger till; så att du stickar vanligt 3 v rät, 4 v avigt emellan. Andra minskningsvarvet stickar man 2 m räta, 2 ihop och upprepar varvet slut. (=60 m)
Tredje minskningsvarvet stickar man 1 r m, 2ihop, upprepa. (40 m)
Sticka ännu en gång 3 räta varv och 4 aviga varv.
Mössan avslutas med två ihoptagningsvarv med ett vanligt rätstickat varv efteråt. De två sista ihoptagningsvarven tar man ihop hela tiden, vilket innebär att efter första ihoptagningsvarvet har man 20 m på stickan och efter andra ihoptagningsvarvet 10 m på stickan. Efter det att man stickat ett vanligt varv med de sista 10 maskorna, drar man tråden igenom dem och avslutar.

Obs! Vill man sticka mössan i olika färger rekommenderas att man byter färg vid ett rätstickat varv. Detta innebär att jag bytte färg, stickade först ett varv rätstickning, och sedan fyra aviga varv. Byte av färg och tre räta varv. Byte av färg och ett varv rät, tre varv aviga. och upprepa.