Första advent

Livet traskade lugnt på. Hugo skötte sina sysslor; Han pratade med djuren och såg att de hade det bra. Lillkissen hade kommit till honom, lite besvärad över att vara tvungen att be om hjälp, men han försäkrade henne att det var för att hjälpa till som han fanns här. Hon förklarade lite blygt att hon hade fått en elak tova i pälsen bakom framtassen, som hon själv inte kom åt, så han hade letat reda på en sax och en kam och rett ut hennes päls. Hon hade dragit ett lättat andetag när tovan var borta, eftersom den hade luggat henne ända sedan den bildats. Hennes päls var så lång och fluffig att den tovade sig väldigt lätt, i synnerhet när hon var ute i skogen.

Taxen hade lyckats en natt vira in sig i sitt täcke under natten och satt hjälplöst fast. Hon pep ynkligt där hon låg invirad, och han trodde först att hon bara drömde om forna tiders vilda jakter, innan han insåg att hon behövde hans hjälp. Han hjälpte ut henne och bäddade om henne så att hon kunde lugnt somna om.

Han såg också till att människorna hade det bra och försökte hjälpa till bäst han kunde. En kväll när han gick sin runda märkte han att dottern glömt hänga sina snövåta vantar på tork, så han klättrade vigt upp och hängde upp dem, så att de skulle vara torra på morgonen då hon igen skulle behöva dem.

En annan morgon märkte han att tvättkorgen var full och han hade hört att familjen talat kvällen innan att det skulle bli tvättdag påföljande dag. Han hade släpat ner tvättkorgen till nedre våningen, men han hade inte hunnit sortera tvätten innan familjen hade vaknat. 

En morgon vaknade han av att en underbar doft spred sig i huset. Det doftade julskinka! Han kastade en förvånad blick i kalendern, inte hade han väl sovit så länge att det redan hunnit bli julafton? Men nej, kalendern visade att det var den andra december, så det var ännu gott om tid till julen. 

Han hade hittat det perfekta stället att mysa på. Mellan vardagsrum och kök gick inte taket ända upp utan stannade halvvägs där köksskåpen tog slut och utanpå den väggen hade lillkissen berättat att hon brukade ligga och sova när hon ville vara ifred från de andra. Hon berättade att det var ett perfekt ställe att kunna umgås med familjen, eftersom de ofta antingen satt i köket eller i vardagsrummet och ändå hålla lite avstånd. Hon hade bett honom följa med och bett honom komma ofta med henne upp dit. Så nu låg de ganska ofta där uppe tillsammans. Han kunde därifrån hålla koll om han behövdes till något speciellt och hon  fick det sällskap som hon verkade behöva, men inte tordes be om i familjen.

Nu kilade han dit, snabbt som vinden, och lade sig för att lyssna på familjen. De hade tydligen en tradition att fira lillajul med en förenklad julmiddag. Han såg dem duka fram en nygräddad skinka, gravad lax, kallrökt lax, sill, morotslåda, sötad potatislåda, batatlåda, sillsallad med en härlig rosa sås, korv av olika slag, gröna ärter och kokta plommon, och en massa annat gott. Sent på kvällen hade han hämtat en massa mat åt sig och fått frossa i riktig julmat första gången på evigheter! Året innan hade han missat julen helt och hållet när han hade varit på praktik ute i vildmarken hos en vrång och sur skogstomte som inte alls gillade sådana konstiga påfund!

Han hade hittat en finfin servett som hade fått bli en julduk på hans nya bord, och så hade han hittat ett ljus han kunde lugnt använda i sitt krypin. Han hade blivit överförtjust när han hade hittat det! Det såg ut som ett traditionellt ljus, men det var elektriskt, så han behövde inte vara rädd att bränna ner sitt krypin!

Han hade suttit vid sitt nya bord på sin nya pall och förätit sig vid sitt fina ljus. Därefter hade han rullat ner på sin soffa och krupit ihop under sitt varma täcke och sovit. Och försovit sig totalt från följande dags träff han hade stämt med skogtomten! Som tur hade han med sig lite julmat (och lite pepparkakor) i ett knyte, så skogstomten hade bara välvilligt skrattat åt honom och överförtjust tackat honom för godsakerna.