Hugo Hustomte flyttar in

Det var en regnig och blåsig söndag kväll. Hugo klättrade upp och tittade in genom köksfönstret mot gatan. Där inne satt hans nya familj och åt middag. På golvet satt en gammal tax och väntade förväntansfullt på sin middag. Familjen skrattade och skojade med varandra medan de åt. Hugo gillade det han såg. Han hade en lång vandring bakom sig och såg fram emot en mjukstart i sitt nya arbete som hustomte för den här familjen.
Han hoppade ner och funderade en stund. Skulle han ta den lätta, men inte så ofarliga vägen in, eller vara mer kontroversiell och trditionsbunden och ta sig in först efter att familjen gått och lagt sig. Äh, han skulle pröva hålla på sin egen stil, inte bli så stel och uppstoppad som hans läromästare hade varit.
Han klättrade upp och ringde på dörrklockan, ställde sig brevid väggen så att han inte skulle genast bli upptäckt. När pappan i familjen kom och öppnade  dörren smet han in och gömde sig i skuggorna vid skohyllan. Pappan såg lite lättad ut när han han inte såg någon bakom dörren, men hade en bekymrad rynka i pannan. -Det var ingen där, sa han till resten av familjen. Medan familjen diskuterade hur det kunde komma sig att någon ringt men smitit sin väg, trots att de tittat mot uppfarten hela tiden, skrattade Hugo Hustomte för sig själv och gratulerade sig själv för den fina idéen att bli inbjuden till sitt nya hus.
Dottern var mest klarsynt och gissade sig till sanningen, men som Hugo hade nästan gissat sig till, så trodde inte hennes föräldrar på henne, utan hittade på sin egen vilda teori om trådlösa ringklockor och grannar som hade liknande som sänt ut felsignal. Hugo fnissade. Det här skulle bli en rolig familj att bo hos!
Men nu var det dags för arbete!
Han skulle ju behöva bekanta sig med hela familjen, inte bara människorna! Dessutom så behövde han sitt eget krypin så att han kunde vila ut emellanåt.
Den gamla taxen kom fram och presenterade sig. Hon såg lite dåligt, och hörde ännu mindre, men nosen hennes var det inget fel på och hon kände genast vittringen av Hugo när han smet genom huset och undersökte sitt nya hem. Hon hade många år på nacken och kände sig lite risig emellanåt, men berättade att familjen tagit väl hand om henne och sköter om henne enligt bästa förmåga. Enligt hennes egen utsago höll de ju förstås på att svälta ihjäl henne, men det visste Hugo av erfarenhet att hundar alltid tyckte.
Han träffade på familjens yngsta medlem, en ytterst lurvig liten kattfröken, blyg och försynt, som lovade att han skulle gärna få borsta henne, så att han kunde få bra päls till en mjuk säng och kudde.
Hon berättade att hon inte kom så väl överens med den andra katten i familjen som var en bufflig buse och, helt olik henne själv, alltid var framfusig och krävde uppmärksamhet av alla.
Den buffliga typen visade sig vara en missförstådd herreman som älskade uppmärksamhet och var rädd för att bli bortglömd. Han var rädd för att den nya katten kommit för att ersätta honom och försökte därför hålla henne på avstånd. Han ville ju bara ha kärlek och närhet.
Hugo stannade till när han gått genom huset. Enligt var han hade hört av djuren, så rörde sig männsikorna mest i mellanvåningen. Nedre våningen brukade vara kall och dragig om vintern, och i somras hade dottern flyttat upp i övre våningen, innan dess hade den också varit ganska övergiven.
Han ville visa sin nya familj att han hade kommit för att ta hand om dem, dock hålla sig inom Tomtereglerna och absolut inte bli sedd.Han gillade speglarna i trappan (han var ju trots allt ganska ung och var en aning fåfäng) så han beslöt att bygga sitt krypin på övre trappavsatsen. Han jobbade hela natten och på morgonen var han klar. Han hade hittat alla möjliga fynd till sitt nya krypin och hade hittat prima byggmaterial så att han kunnat bygga sig en riktigt fin dörr till sitt krypin.
När morgonen började närmas stod han förnöjt och beundrade nattens verk. En fin dörr, trappa upp till dörren och han hade till och med hittat en matta han kunde ha under trappan sin.

Han gäspade stort och kröp in i sitt nya, första egna hem! Han lade sig bekvämt till rätta i sin provisoriska säng, en stor hög med ull och hår som de vänliga katterna och hunden låtit honom få.
Han väntade med spänning på vad inkommande dag skulle föra med sig och hur den nya familjen skulle reagera på hans dörr och existens. Imorgon skulle han få se om det här var ett ställe han skulle kunna stanna på eller om han skulle vara tvungen att ge sig iväg och leta efter ett nytt hem.