Familjetillökning

Ja, så blev vår flock lite större... Vi hämtade på måndagen hem en liten kattunge. Men två nyfikna och svartsjuka taxar, en liten svartsjuk prinsessa som "jag vill också klappa babymau", och sist men inte minst en revirmedveten och chockad vuxenkatt, har gjort vårt liv väldigt intressant det senaste dygnet!
Men förvånansvärt bra har det gått hittills.
Igår var lillisen mest chockad och rädd, och låg på ett och samma ställe man la ner honom på, men idag har han redan lite börja forska runt, och jag börjar redan se framför mig hur jag igen kommer att ha halvtuggade stickor och virknålar, utbredda garnnystan över hela huset och avbitna trådar mitt i ett handarbete... 
I alla fall så fick dörrkransen en (åtminstone temporär) funktion som trygghetsbringare åt lillisen:

Men jag börjar se ett slut på den vita virkade tröjan, fick idag slutfört båda ärmarna och påbörjat framkanten.

Sen blev jag tvungen att hitta på ett nytt projekt, eftersom jag var lite väl långt med tröjan, och vi hade en 3 timmars bilfärd framför oss... Nå, jag ville pröva sticka fingervantar åt prinsessan, och när jag letade efter mina tunna 2½ strumpstickor, så hittade jag igen ett halvfärdigt projekt. Jag hade börjat sticka tunna yllesockor åt prinsessan, men eftersom garnet var randat, så måste jag hitta på nåt annat lite mindre projekt än en socka emellanåt, så jag hade påbörjat en vante. Sprättade upp den tills mudden var kvar och började sedan följa lite efter det här mönstret. 

Men jag hann ju inte så långt, efterom jag körde själv halva vägen dit och sedan hade jag händerna fulla mmed en liten babykisse på vägen hem... 

Men det gör inget, jag hinner...