RIP Sirre

Ja, vår flock har blivit mindre.

Egentligen så har det gått ganska lång tid sedan, Trapp, eller Sirre som hon hette, somnade in i min famn redan 12 mars, men har inte kommit mig för att skriva om det desto mer. Nu när jag läste min profil beskrivning, märkte jag att det stod om taxarna Tripp och Trapp. Att bara sådär radera Trapp ur texten, kändes bara inte rätt, så ville hellre skriva om det såhär.

Vi hade en ganska skrämmande vår, först blev Tripp akut sjuk, opererades och svävade mellan liv och död i flera dygn. Tre veckor senare, strax efter att Tripp mot alla odds börjar bli bättre, insjuknar Trapp, helt annan sjukdom, men lika allvarligt och opererades hon också. Trots att hon till och med fick bättre odds än Tripp av veterinären, så var vi för sent ute och hon sjönk in i en evig sömn i min famn på kvällen.

Hon var min första egna hund. Hon kom till mig som sju veckor gammal, liten och envis och lärde mig mer än jag kunde lära henne. Hon var min trygghet, liksom jag var hennes, och varje gång som vår flock utökades med en ny medlem, tog hon hand om och såg till att nykomlingen också hade det bra och kunde känna sig välkommen i flocken.

Jag saknar henne än emellanåt så att de bara värker i mig, och fastän den dova, förlamande smärta över hennes bortgång håller på att gå över, så saknar jag henne mer än jag nånsin kunde föreställa mig sakna ett husdjur.