Hugo var chockad. Han hade legat i lugn och ro med lillkissan uppe på "balkongen", som han hade börjat kalla sitt nya utkiksställe, och plötsligt står en annan tomte framför honom! Och inte vilken tomte som helst, utan den mest tjusiga och söta (med ettrigt rött hår och söt uppnäsa) hustomteflicka han någonsin sett! Hon stirrar hätskt på honom, pekar ner på familjen och drar honom med sig genom den nya dörren han installerat åt sig för att lätt kunna ta sig ut till balkongen.
-Vem är du? frågar de samtidigt av varann när de kommit ur hörhåll från familjen.
Han presenterar sig som Hugo Hustomte, detta hus hustomte, och hör hur hon skarpt drar efter andan.
- Jag heter Hulda Hustomte och jag har just flyttat in! Enligt tomtenätet var det här huset ledigt efter Humme Hustomte som flyttat bort härifrån för ett drygt år sedan.
Hugo slår sig för pannan. Han hade helt glömt bort att han skulle ha anmält till tomtenätet att han flyttat in hit! Och nu kom en annan hustomte och ville ta över! Hans fina hus! Just som han hade övervunnit de flesta motgångarna som brukar uppstå så här i början. Hugo var alldeles olycklig! Vad skulle han nu göra!
Han kunde ju inte jaga iväg Hulda, just före jul och så lite potentiella hus det fanns i närheten.
Att hitta ett hus passande för en hustomte nu för tiden var inte lätt. Husen byggdes alldeles för kompakta, men inga vrår och skrymslen och inga möjligheter för en hustomte att bygga ett krypin i. Det var tunna väggar, fyllda med hårda isoleringsskivor och kablar och ledningar överallt. Han hade letat länge, och tackat sin lyckostjärna när han hittat det här huset med massor av skrymslen och vrår, breda väggar fyllda med mjukt isoleringsmaterial, som man lätt kunde ta sig igenom och sluta efter sig.
Till slut, efter extremt lång diskussion enligt tomtemått (tomtar är välkända för att vara kortstaviga och gå direkt på ska utan att bara babbla på så som människor brukar göra), bestämde de sig för att huset för tillfället var tillräckligt stort för dem båda, och de skulle efter julhelgen se vem av dem som skulle leta nytt hem och vem som fick stanna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar