Strax innan julafton fick Hugo sin följande chock! Hans familj tänkte inte ändå heller fira jul hemma! Hugo och Hulda hade suttit uppe på balkongen och lyssnat på den julstökande familjen som pratade om den kommande julafton och Hugo fnissade när dottern svarade sin mamma att hon väntade mest på att få äta julgröt, eftersom julgröt också var en av hans stora favoriter! Han kände sig riktigt som ett barn, lika förväntansfull inför den kommande julaftonen. Så plötsligt föll bomben. Det var inte här de skulle äta julgröt! Ingen skulle här hemma koka julgröt åt honom! De skulle åka till familjens mormor och morfar och fira nästan hela dagen där.
Det här krävde drastiska åtgärder! Långt in på natten satte Hugo och Hulda och smed planer. De hade båda blivit väldigt fästa, inte bara vid det här huset, utan också vid den här familjen. Och de ville väldigt gärna följa med och fira jul med dem. Den gamla taxen visste berätta att familjens morföräldrar inte bodde så långt borta, det var ett längre stenkast ifrån, men att hon som lite yngre flera gått mellan de två hemmen.
De hade redan förberett så att Hugo skulle ge sig ut för att rekognosera då de hörde att familjen skulle dagen innan åka upp dit för en kort stund för att hjälpa till med förberedelser. De tänkte lifta med bilen, så skulle de spara mycket tid.
Hustomtarna har ju som känt ett välutvecklat lokalsinne och släpper man ner en tomte var som helst, så hittar han inte bara hem, utan rakaste vägen hem.
Sagt och gjort. De packade en ryggsäck, och satte sig under buskarna vid bilen och väntade. Snart kommer familjen ut och precis som de gissat, så stökar de runt bilen en stund och bildörrarna hålls uppe en lång stund. Hastigt skuttar hustomtarna in i bilen och gömmer sig under en filt. Det visar sg att det blir en betydligt längre väntan än de trott, eftersom familjen först bestämde sig för att julhandla.
Till slut kommer de fram. De lyckas ta sig osedda ut från bilen och kilar in under en blomlåda. De har bestämt att den ena följer med lite och lyssnar vad familjen planerar och den andra fixar en ingång. Hulda är den händiga av dem, så hon stannar för att fixa till en tomtedörr. Hon studerar huset en stund och till slut bestämmer hon sig för att bygga dörren vid en av människodörrarna, en vackert ljusblå dörr. När familjen åker hem, bestämmer de att Hulda stannar kvar och hjälper till här medan Hugo åker tillbaka hem.
Hulda konstaterar snabbt att det var en bra lösning att stanna här, eftersom hon får en bråd kväll. Ute på gården träffar hon en massa av gårdens fåglar och ekorrar. Kurr Randsvans är en alldeles charmerande ekorrherre som berättar hur underbart ställe det är att bo på. Familjen är snälla och gilvmilda och delar massor av sin mat med alla djuren som bor i närheten. Kurr berättade att han blivit räddad av familjen flera gånger. Redan som liten babyekorre hade han trillat ner och de hade räddat honom från att drunka och lämnat honom där hans mamma kunnat hitta honom och föra hem honom tillbaka till boet. Kurr hade som yngre fastnat med sin långa svans i en snara i skogen och en vänlig skogstomte hade räddat honom ur den. Som resultat av snaran hade han nu alltid en ljus rand i svansen och han hade därav fått sitt namn Kurr Randsvans. Det finns massor för en hustomte med två hjälpande händer att göra och många att hjälpa, eftersom skogstomtarna som bodde i skogen har blivit tvugna att ge sig av och försöka hitta en större skog att bo i, då det bara byggs mer och mer hus och skogen blir allt mindre och mindre.
En av de anda ekorrarna Hoppa Grårygg bad henne komma till sitt bo och hjälpa med att lyfta en tung bräde ur vägen, så att hon skulle rymmas med sin familj följande vår utan att det händer liknande olyckor som när Kurr föll ner i vattentunnan ur boet.
Kvällen flyger iväg och till slut kryper Hulda ner nära skorstensvärmen tillsammans med Kurr och sover en mycket god natts sömn drömmande om den inkommande julaftonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar