Pepparkakor

Hugo började bli orolig. Han saknade pepparkaksbak. Han älskade doften av nybakta pepparkakor, och han älskade smaken både av pepparkaksdeg och färdiga pepparkakor. Han undrade om inte familjen alls tänkte ställa till med pepparkaksbak?
Visserligen hade de annat att tänka på, både dottern och pappan i familjen hade varit sjuka och Hugo hade vakat en natt över dottern när hon legat och vridit sig med magsjuka. Han hade hört henne kvida och vrida sig och han hade klättrat försiktigt upp och tittat till henne. Till slut hade han använt lite tomtemagi på henne, helt bara så att hon kunnat sova lugnare. Medan han hade suttit och tittat på det sovande barnet, hade Hulda kommit upp brevid honom. Han hade väntat sig ett förfärat utrop av henne och en förmanade utredning varför inte man skulle använda tomtemagi på människorna, men hon hade lett emot honom och viskat tyst; "Det gjorde du bra, Hugo. Man ska inte låta andra lida utan hjälpa där man kan."
Tillsammans hade de suttit en stund och tittat på flickan som nu sov en lugn och rofylld helande sömn.
Just som familjens dotter hade börjat må bättre och känna sig frisk igen, så hade familjens pappa insjuknat i sin tur. Och samma dag började det vräka ner snö. Hugo och Hulda hade sett till att han hade tagit sig en tupplur och tillsammans gått ut och skottat bort det värsta innan mamman kom hem. Familjen hade varit tacksamma över hjälpen, eftersom det var mycket annat som skulle göras. Men fortfarande inget pepparkaksbak.
Hugo och Hulda hade pratat med taxen och katterna som hade berättat att det brukade varje år bakas något hus eller tåg eller något annat ur pepparkaksdeg som doftade i hela huset ända fram till jul, men att familjen inte hade någon fastslagen tidpunkt när det bakades.
Till slut fick Hugo nog. Han hade valt en jättefin tomtepepparkaksmall och lagt fram det till dottern att hitta följande lediga dag. Nu måste de väl förstå vinken och sätta igång. Det hade gjort susen!
Dottern hade meddelat åt föräldrarna direkt på morgonen att nu skulle det bakas pepparkakor! Och sagt och gjort. De hade gjort en deg och suttit tillsammans hela familjen och kavlat, tryckt ut olika figurer och tålmodigt petat bort överflödig deg. Båda tomtarna hade legat på mage uppe på balkongen sin och tittat på och nynnat med i julsångerna som familjen spelade medan de jobbade tillsammans. Det här var julstämning om nåt, tyckte Hugo och log lyckligt!
De hade också börjat ta ut delar till ett hus, en invecklad bebyggelse med massor med delar och hustomtarna kikade nyfiket på. Ingendera hade sett att man kunde göra vackra fönster till pepparkakshus med hårda karameller och de fnissade förtjust när familjen experimenterade med starka haltabletter och fick fina blå fönster. "Här finns kuren om man under juletid får ont i halsen, så kan man alltid knappra på ett pepparkakshusfönster!"
När huset blivit tyst och mörkt hade Hugo och Hulda tassat ner i köket och smakat både på den kvarlämnade degen i kylen och de färdiga pepparkakorna. De var himmelskt goda, ännu godare än de köpta pepparkakorna han hade fått av familjen när han flyttade in. De satt länge och väl och myste i ljuset från adventstjärnan som lyste i fönstret, drack lite glögg och pratade om dittan och dattan. Hulda berättade hur hon hade varit i ett av grannhusen och hjälpt till där och Hugo om hur han hade sandat uppfarten åt en annan av grannarna. Katterna kom och kröp ihop brevid dem, lillkissan lade sig tätt intill Hugo och han kliade henne bakom örat och fick ett belåtet spinnande till svar. Innan Hulda hann bli avundsjuk hoppade den större katten bredvid henne, buffade kelsjukt på henne och lade sig bekvämt tillrätta med tomteflickan sittande som i en enda varm, mjuk och spinnande fåtölj. Och snart sov alla fyra i soffan. Tomtarna vaknade framåt morgonnatten och med en sista klapp åt katterna gav de sig iväg för att hinna med sina sysslor innan familjen vaknade.