Hugos present

Hugo hade haft en flitig dag. Han hade utforskat lite mer noggrannt det nya huset och märkt att överallt fanns det nya skatter och prima material till att tillverka nästan vadsomhelst.
Han gissade att det var familjens mamma som hade "tomtesinne" och samlarblod i sina ådror, för han hittade stuvbitar av alla de sorter och storlek, otroliga mängder med garn i alla varianter, och helt tydligt användes garnen också, eftersom det fanns handarbeten överallt. Han visste att han säkert kunde låna lite material till att tillverka sin soffa och sina andra möbler.
Dottern i huset hade bett sin mamma att få ge mer mat åt honom, men de hade kommit överens om att be honom hämta själv det han behövde från skafferi och kylskåp. Han hörde deras samtal då dottern var orolig över att han skulle vara rädd för kylskåpet eller inte få upp det. Han blev rörd över hennes omtanke, och kände sig än en gång besviken över Tomtelagen som statuerade att "En Tomte får ALDRIG visa sig för en människa, eftersom Tomten då förlorar sin magi." Han skulle så ha velat försäkra dottern om att han kände till kylskåp; faktum var att han t.o.m. hade reparerat ett söndrigt kylskåp på Tomteskolan!
Han såg nöjt på då dottern plitade mödosamt ner ett meddelande åt honom om att han skulle få hämta mat i kylen. Vad duktig hon var!
När han gick mot sitt krypin efter att alla gått och lagt sig, märkte han att han igen fått gåvor av sin nya familj! En varm handstickad filt han kunde värma sig med under den kalla vintern, och den härliga lappen skriven av dottern. Han skuttade till kylskåpet och försåg sig med en bit väldoftande korv. Mums, vad gott! Han tog korven med sig upp till sitt krypin, satte sig i sin nya soffa under den nya filten och mumsade i sig. Det här skulle bli ett fantastiskt ställe åt honom!
Han gillade sina människor, deras husdjur, de nya grannarna Skogstomtarna, sitt nya hus, och främst av allt sitt eget krypin! Mätt och belåten kröp han ihop på sin nya soffa under filten och somnade. Imorgon skulle han ta itu med att göra ett bord och stol om han inte behövdes annanstans.
Han vaknade med ett ryck! Han hade helt glömt bort att skriva ett svar åt dottern! Efter all möda hon lagt på att skriva åt honom, kunde han ju inte lämna henne utan svar! Han letade hastigt fram ett nytt papper och en penna och satte sig ner och skrev:

Han hoppades att dottern skulle se hans lapp, fastän den i hennes ögon måste te sig verkligen liten. Han gäspade stort. Kanske han ännu skulle krypa ner under sin filt en liten stund till och blunda en stund.

Hugo Hustomte bekantar sig med omgivningen

När Hugo Hustomte vaknade följande morgon var det tyst i huset. Hustomtar sover ju inte lika många timmar som både människor, hundar och definitivt inte katter, utan Hugo brukade sova mellan fyra och fem timmar vid morgonnatten. Nu var klockan visst lite över nio och huset verkade tomt.
Hugo sträckte på sig och gick ut i huset och såg sig omkring. Han hade tänkt ta sig en pratstund med den gamla taxen, men hon var försvunnen. Katten visste att berätta att hunden åkte med familjens mamma varje dag och var borta hela dagen. Katten berättade att det hade varit olidligt tidigare när hunden stannat hemma eftersom hon hade varit helt panikslagen över att bli övergiven. Det hade inte hjälpt fastän katterna försökt lugna ner henne. Allt efter att familjens andra hund gått bort och den förra hustomten försvunnit så hade hundens panik stegrat sig. Nu brukade hunden berätta att hon fick följa med till ett ställe som mamman i familjen kallade arbetsplats, där hon hade en egen mjuk säng och en massa klappande händer.
Hugo hade en fartfylld dag framför sig. Han hade hoppats få lite information av den gamla taxen om området kring huset, men katterna kunde tillfredställa hans nyfikenhet, eftersom de brukade hålla koll över området. De jobbade hårt, fick han veta. Bakom huset låg en skog och därifrån trängde sig mössen på och försökte ta över. Båda katterna jobbade olika tider för att hinna vila emellanåt och ändå hålla mössen stången. I skogen bodde en skogstomtefamilj, som skötte om skogens djur. Den äldre katten hade fått hjälp att halta hem när han stött sin ena baktass och brukade hälsa på hos skogstomtefamiljen alltid emellanåt.
Hugo följde kattens anvisningar och gav sig iväg ut till skogen.
Det blev en trevlig dag i gott sällskap hos skogstomtefamiljen. Familjen bestod av pappa Sture Skogstomte, mamma Saga Skogstomte och deras små tvillingar Sten och Stina. Hugo fick mycket viktig information av dem och fick bland annat veta orsaken att den förra hustomten flyttat bort; Han hade varit otroligt allergisk mot katt och hund! Hugo drog en suck av lättnad, han hade lite oroat sig för vad som hade hänt att den förra hustomten hade gjort ett så drastiskt beslut och övergett sin familj.
När han strosade hem igen hade det redan blivit mörkt ute och han kände hur det pirrade i magen av nervositet. Hittills hade ingen reagerat på hans närvaro, men när skulle de märka hans närvaro, och hur skulle de reagera?
Han stannade till av förvåning när han kom fram till sin dörr. Den hade blivit smyckad och någon hade ställt fram ett stort fat med himmelskt doftande pepparkakor!

Han smakade på en bit, och så en till och en till... Åh, det här var bara såå gott! Han måste spara lite åt den vänliga skogstomtefamiljen också, de hade ju inte tillgång till sådana här läckerheter.

Han plockade in pepparkakorna i sitt krypin och sedan satte han sig ner i sin temporära bädd för att planera vad han skulle ta itu med till näst.

Han skulle behöva lite nya möbler; en säng, bord, stol och så drömde han om en soffa! De andra hustomte-eleverna hade skrattat åt honom när han hade nämnt att han ville ha en soffa. Vad ska du göra med en sån, hade de undrat? Vill du sitta har du ju en stol, och vill du ligga har du en säng. Men han drömde fortfarande, en mjuk soffa att sjunka ner i, att inte behöva ta beslutet om att sitta eller ligga utan man kunde göra båda i...

När huset blivit tyst och alla gått och lagt sig kröp han ut ur sitt krypin. Han gick omkring och tittade på den sovande familjen. Han plockade bort en tidning från dotterns säng för att hon inte skulle vara tvungen att ligga obekvämt och lade sig att läsa den på den mjuka mattan på golvet.

När han sett till att allt var bra i huset kröp han själv tillbaka in i sitt krypin och lade sig att sova.

Hugo Hustomte flyttar in

Det var en regnig och blåsig söndag kväll. Hugo klättrade upp och tittade in genom köksfönstret mot gatan. Där inne satt hans nya familj och åt middag. På golvet satt en gammal tax och väntade förväntansfullt på sin middag. Familjen skrattade och skojade med varandra medan de åt. Hugo gillade det han såg. Han hade en lång vandring bakom sig och såg fram emot en mjukstart i sitt nya arbete som hustomte för den här familjen.
Han hoppade ner och funderade en stund. Skulle han ta den lätta, men inte så ofarliga vägen in, eller vara mer kontroversiell och trditionsbunden och ta sig in först efter att familjen gått och lagt sig. Äh, han skulle pröva hålla på sin egen stil, inte bli så stel och uppstoppad som hans läromästare hade varit.
Han klättrade upp och ringde på dörrklockan, ställde sig brevid väggen så att han inte skulle genast bli upptäckt. När pappan i familjen kom och öppnade  dörren smet han in och gömde sig i skuggorna vid skohyllan. Pappan såg lite lättad ut när han han inte såg någon bakom dörren, men hade en bekymrad rynka i pannan. -Det var ingen där, sa han till resten av familjen. Medan familjen diskuterade hur det kunde komma sig att någon ringt men smitit sin väg, trots att de tittat mot uppfarten hela tiden, skrattade Hugo Hustomte för sig själv och gratulerade sig själv för den fina idéen att bli inbjuden till sitt nya hus.
Dottern var mest klarsynt och gissade sig till sanningen, men som Hugo hade nästan gissat sig till, så trodde inte hennes föräldrar på henne, utan hittade på sin egen vilda teori om trådlösa ringklockor och grannar som hade liknande som sänt ut felsignal. Hugo fnissade. Det här skulle bli en rolig familj att bo hos!
Men nu var det dags för arbete!
Han skulle ju behöva bekanta sig med hela familjen, inte bara människorna! Dessutom så behövde han sitt eget krypin så att han kunde vila ut emellanåt.
Den gamla taxen kom fram och presenterade sig. Hon såg lite dåligt, och hörde ännu mindre, men nosen hennes var det inget fel på och hon kände genast vittringen av Hugo när han smet genom huset och undersökte sitt nya hem. Hon hade många år på nacken och kände sig lite risig emellanåt, men berättade att familjen tagit väl hand om henne och sköter om henne enligt bästa förmåga. Enligt hennes egen utsago höll de ju förstås på att svälta ihjäl henne, men det visste Hugo av erfarenhet att hundar alltid tyckte.
Han träffade på familjens yngsta medlem, en ytterst lurvig liten kattfröken, blyg och försynt, som lovade att han skulle gärna få borsta henne, så att han kunde få bra päls till en mjuk säng och kudde.
Hon berättade att hon inte kom så väl överens med den andra katten i familjen som var en bufflig buse och, helt olik henne själv, alltid var framfusig och krävde uppmärksamhet av alla.
Den buffliga typen visade sig vara en missförstådd herreman som älskade uppmärksamhet och var rädd för att bli bortglömd. Han var rädd för att den nya katten kommit för att ersätta honom och försökte därför hålla henne på avstånd. Han ville ju bara ha kärlek och närhet.
Hugo stannade till när han gått genom huset. Enligt var han hade hört av djuren, så rörde sig männsikorna mest i mellanvåningen. Nedre våningen brukade vara kall och dragig om vintern, och i somras hade dottern flyttat upp i övre våningen, innan dess hade den också varit ganska övergiven.
Han ville visa sin nya familj att han hade kommit för att ta hand om dem, dock hålla sig inom Tomtereglerna och absolut inte bli sedd.Han gillade speglarna i trappan (han var ju trots allt ganska ung och var en aning fåfäng) så han beslöt att bygga sitt krypin på övre trappavsatsen. Han jobbade hela natten och på morgonen var han klar. Han hade hittat alla möjliga fynd till sitt nya krypin och hade hittat prima byggmaterial så att han kunnat bygga sig en riktigt fin dörr till sitt krypin.
När morgonen började närmas stod han förnöjt och beundrade nattens verk. En fin dörr, trappa upp till dörren och han hade till och med hittat en matta han kunde ha under trappan sin.

Han gäspade stort och kröp in i sitt nya, första egna hem! Han lade sig bekvämt till rätta i sin provisoriska säng, en stor hög med ull och hår som de vänliga katterna och hunden låtit honom få.
Han väntade med spänning på vad inkommande dag skulle föra med sig och hur den nya familjen skulle reagera på hans dörr och existens. Imorgon skulle han få se om det här var ett ställe han skulle kunna stanna på eller om han skulle vara tvungen att ge sig iväg och leta efter ett nytt hem.

Prinsesskrona till Prinsessans kalas

Jag började leta efter ett inlägg jag var säker på att jag gjort, men det har tydligen helt totalt glömt! Jag virkade för flera år sedan, till prinsessans 4 års kalas kronor åt alla inbjudna barn. De inbjudna var både flickor och pojkar i åldern 0-5 år. Jag hade hittat på internet en bild (tyvärr har jag bara i tiderna sparat bilden, så jag kan inte ge credit till den person som ursprungligen skapat den. Kontakta mig gärna om du känner igen dig?)

 Här poserar födelsedagsbarnet med sin fina prinsessklänning och rosa krona. Jag virkade tidigare en annan, som jag stärkte med sockerlösning, men den hölls aldrig på och blev därför aldrig använd. Den här är följsam och bekväm.
Jag virkade två olika storlekar. Hemma hittade jag garnet Novita Samos i flera olika pastellfärger, så det blev en krona av var färg och var storlek. Eftersom deltagarna var av så varierande ålder, gjorde jag två olika storlekar. Den mindre hade 80 maskor och den större hade 88 maskor.

Mönstret är alltså användbart till olika garntjocklek och olika storlekar. Huvudsaken är att det är delbart med 8. Jag använde alltså Novita Samos, virknål 4 (om jag kommer rätt ihåg). Med min långsamma virkstil tog det mig ca en timme att virka en krona, så de går ganska fort att virka och innehåller inga konstiga virktermer.

 Varv 1: Virka 80 lm. Kolla att du inte har snurr på lm-kejdan innan du fäster i den första med en sm.

Varv 2: Virka 1 lm (räknas som första fm) och 1 fm i varje lm, slut med sm.

Varv 3: Virka på samma sätt som i varv 2.

Varv 4: Virka 3 lm (räknas som den första stolpen), * 3 lm, hoppa över 3m, 2 st i följande m * Upprepa varvet till slut, och avsluta med 3 lm, 1 st i samma m som den första st, och 1 sm i första st.

Varv 5: Virka sm till lmb. # lm (räknas som första stolpen), 2 st, 3 lm, 2 st i samma lmb, *1 lm, 1 st i följande lmb, 1  lm, (3 st, 3 lm, 3 st) i följande lmb* upprepa varvet till slut, avsluta med 1 lm, 1 st i sista lmb, 1 lm och fäst med 1 sm i första st.

Varv 6: 1 fm i varje st och lm, förutom i de tre lm på varje topp, där det virkas 3 lm, fortsätt med fm till följande topp. Avsluta varvet med sm.

Fäst trådarna och trä kronan på prinsen eller prinsessan.

Halsdukar, halsdukar, halsdukar...

Ja, så börjar det bli höst. Kallt, mörkt och ruskigt väder, då man vill vira in sig i en stor fluffig halsduk som man kan gosa in hakan i. Prinsesskusinerna fick varsin virkad halsduk för tre (!?!) år sedan, den ena gjorde jag tydligen alltför liten, eftersom hon växte ur sin på ett år, men den andra halsduken (som finns nämnd här) är ännu i användning. Nu frågade min syster om jag kunde göra en ny åt den stackars prinsesskusinen som är utan, vars halsduk blev alltför liten allför fort.
Sagt och gjort. Jag gick ner till butiken och samlade ihop alla nystan av ett supermjukt och skönt garn Red Heart Soft (som är "bara" akryl, men som jag har varit väldigt nöjd med i de arbeten jag hittills gjort), tog foto på dem och skickade för val av färger.

Hon har just nu kommit in i en grön period, så hon önskade grönt och vitt.

Jag mätte min egna köpistubhalsduk, längden var ca 160 cm och bredden ca 40 cm.
Garnets rekommendation är virknåls storlek 5mm, men eftersom jag ville ha halsduken fluffig, gick jag upp till storlek 6mm.

Jag lade upp 170 m med en tjockare virknål (8mm), eftersom jag har märkt att när jag lägger upp kedjemaskor blir det en väldigt spänd kant. Jag har kommit fram till alternativen att ta en större virknål för första varvets kedjemaskor eller virka dubbelt så många kedjemaskor och sedan virka stolpar i varannan maska.
Jag dubbelkollade två gånger att jag inte hade tvinn på min kedjemaska innan jag slöt till en ring med en smygmaska.
Därav började jag virka stolpar med 6mm virknål. Varvet slöt jag med en smygmaska och första stolpen består av 3 kjm.
Två nystan räcker till dryga 16 v, (ca 24 cm i bredden) men eftersom jag hittade på ett mönster med 4v grön, 1v vit, 3v grön, 2v vit, 2v grön, 3v vit, 1v grön och 4v vit som blev 20 v (ca 30 cm i bredden) så handlade jag ett par nystan till (de är ju inte så dyra...)
Eftersom den blev väldigt snabbt klar, så frågade jag hennes syster om hon också ville ha en till, och hennes val föll på svart och grått, i samma mönster som den gröna. Båda blev klara i precis perfekt tajmning, kvällen innan prinsesskusinerna anlände på besök.

Den tredje blev åt Prinsessan, men eftersom hon ännu är ganska mycket mindre så minskade jag maskorna till 150 m. Hon valde rött som tema i tre olika nyanser; rött rosa och lila. Hon ville ha smala ränder och jag funderade först på att följa samma teknik som tidigare, men att följa två trådar upp på ett och samma ställe i halsduken kommer att ge en mycket tydligare skarv, så jag kom på idéen att virka 50 m av varje färg och sedan fortsätta med följande. Det innebär att det blev smalrandigt, med lite spiralkänsla.

Jag stickade också en matchande dragspelsmössa åt Prinsessan.

Vikten eller garnåtgången blev ganska olika trots att de alla tre var ganska lika i storlek; grön-vita vägde 227 g, grå-svarta 334 g och rödrandiga 150 g. Till mössan gick det åt 73 g.

KyJy #17; pannband eller krona

Ytterligare ett ex tempore project kröp in på min lista, gonom att jag dagen innan suttit och surfat runt på en massa bilder på olika handarbeten och lagt märke till ett pannband som var stickat i form av en krona. Jag blev klart fascinerad och skissade hastigast ett ungefärligt mönster (Det verkade nämligen som om den var stickad uppifrån och ner istället för nerifrån och upp!), men glömde den ganska fort. Ända tills Prinsessan och jag på morgonen stod inför problemet att få frisyren in i mössan... Hon hade velat ha en LillaMy-frisyr, med allt hår virat ihop till en tofs mitt på huvudet och den gick ju inte bra in i mössan. Eftersom det ännu inte var så kallt ute, så konstaterade vi att man borde klippa upp mössan så skulle den skydda öronen, men inte förstöra frisyren. Då kom jag ihåg kronan / pannbandet från dagen innan och när jag väl fått henne iväg till Förskolan tog jag itu med att finslipa lite mitt mönster och prova mig fram till ett fungerande mönster med rätt antal mönsteromgångar för att passa i storlek.
Själv var jag sjukskriven på grund av att jag inte hade någon röst... Tråkigt att sitta hemma när man i princip är helt frisk, det enda problemet är att jag inte får något ljud ur mig, men jag kan ju inte ge telefonsupport utan röst, så fick snällt stanna hemma i nästan två veckor. Men man ska ju se positivt på saker och ting, så jag tog itu med att sticka och virka av hjärtans lust! <3
Jag har länge haft ett nystan rosa Novita Hile liggande i mina garngömmor. Vad jag ursprungligen hade tänkt sticka av det, kommer jag inte ens ihåg, men kanske det var en mössa eller dylikt. Men nu ropade det åt mig att det ville bli en krona! Så sagt och gjort; tjockt, gosigt, rosa, glittrigt garn, som innehåller 20% ylle, det passade ju perfekt till en öronvärmande krona åt en lite Prinsessa!
Den gick i ett nafs att sticka och det gick åt bara 37 g av garnnystanet.

Jag bestämde mig för att sticka en till, den här gången i det pinkfärgade reflexgarnet Red Heart Reflective. Jag hittade ett litet nystan som vägde dryga 40 g, så jag tänkte att det borde ju räcka till... Eller så inte... Jag fick göra den lite smalare, ett par varv kortare, för det här garnet vägde mer än det andra. Jag har lekt lite med tanken på att sy en mössa i fleece som jag sedan skulle sy fast reflexkronan på, men jag har ännu inte presenterat idén för Prinsessan, så vi får se.

Frozen set åt Prinsessan med mössa, vantar och halsduk

Först uppkom behovet av en ny halsduk, och så virkade jag en kraghalsduk inspirerad av Pysselnetans mönster.

Sedan tänkte jag sticka ett par matchande vantar, eftersom Prinsessan verkde ha vuxit ur nästan alla vantar i lådan. Som mönster använde jag samma som till de övriga vantarna som jag stickat den här hösten.

Och rätt som det var så kom ännu ett behov till en ny mössa, en som hon hunde använda fastän hon har det långa håret uppsatt i någon utstående frisyr.Fick idén till en luva av nåt slag, eftersom tomteluvan har varit en av favoritmössorna hela december. Efter ett kort sökande hittade jag på Drops sidor ett mönster vid namn Tuva som motsvarade det jag letade efter. Visst, igen blev det lite modifikationer enligt eget huvud. Dessutom funderar jag ännu på om jag ska sy ett foder vid huvuddelen så att mössan blir varmare om öronen och håller bättre mot kall blåst.

Och så här fin blev Prinsessan i sin utstyrsel: