Julen kommer!

Strax innan julafton fick Hugo sin följande chock! Hans familj tänkte inte ändå heller fira jul hemma! Hugo och Hulda hade suttit uppe på balkongen och lyssnat på den julstökande familjen som pratade om den kommande julafton och Hugo fnissade när dottern svarade sin mamma att hon väntade mest på att få äta julgröt, eftersom julgröt också var en av hans stora favoriter! Han kände sig riktigt som ett barn, lika förväntansfull inför den kommande julaftonen. Så plötsligt föll bomben. Det var inte här de skulle äta julgröt! Ingen skulle här hemma koka julgröt åt honom! De skulle åka till familjens mormor och morfar och fira nästan hela dagen där.
Det här krävde drastiska åtgärder! Långt in på natten satte Hugo och Hulda och smed planer. De hade båda blivit väldigt fästa, inte bara vid det här huset, utan också vid den här familjen. Och de ville väldigt gärna följa med och fira jul med dem. Den gamla taxen visste berätta att familjens morföräldrar inte bodde så långt borta, det var ett längre stenkast ifrån, men att hon som lite yngre flera gått mellan de två hemmen.
De hade redan förberett så att Hugo skulle ge sig ut för att rekognosera då de hörde att familjen skulle dagen innan åka upp dit för en kort stund för att hjälpa till med förberedelser. De tänkte lifta med bilen, så skulle de spara mycket tid.
Hustomtarna har ju som känt ett välutvecklat lokalsinne och släpper man ner en tomte var som helst, så hittar han inte bara hem, utan rakaste vägen hem.
Sagt och gjort. De packade en ryggsäck, och satte sig under buskarna vid bilen och väntade. Snart kommer familjen ut och precis som de gissat, så stökar de runt bilen en stund och bildörrarna hålls uppe en lång stund. Hastigt skuttar hustomtarna in i bilen och gömmer sig under en filt. Det visar sg att det blir en betydligt längre väntan än de trott, eftersom familjen först bestämde sig för att julhandla.
Till slut kommer de fram. De lyckas ta sig osedda ut från bilen och kilar in under en blomlåda. De har bestämt att den ena följer med lite och lyssnar vad familjen planerar och den andra fixar en ingång. Hulda är den händiga av dem, så hon stannar för att fixa till en tomtedörr. Hon studerar huset en stund och till slut bestämmer hon sig för att bygga dörren vid en av människodörrarna, en vackert ljusblå dörr. När familjen åker hem, bestämmer de att Hulda stannar kvar och hjälper till här medan Hugo åker tillbaka hem.
Hulda konstaterar snabbt att det var en bra lösning att stanna här, eftersom hon får en bråd kväll. Ute på gården träffar hon en massa av gårdens fåglar och ekorrar. Kurr Randsvans är en alldeles charmerande ekorrherre som berättar hur underbart ställe det är att bo på. Familjen är snälla och gilvmilda och delar massor av sin mat med alla djuren som bor i närheten. Kurr berättade att han blivit räddad av familjen flera gånger. Redan som liten babyekorre hade han trillat ner och de hade räddat honom från att drunka och lämnat honom där hans mamma kunnat hitta honom och föra hem honom tillbaka till boet. Kurr hade som yngre fastnat med sin långa svans i en snara i skogen och en vänlig skogstomte hade räddat honom ur den. Som resultat av snaran hade han nu alltid en ljus rand i svansen och han hade därav fått sitt namn Kurr Randsvans. Det finns massor för en hustomte med två hjälpande händer att göra och många att hjälpa, eftersom skogstomtarna som bodde i skogen har blivit tvugna att ge sig av och försöka hitta en större skog att bo i, då det bara byggs mer och mer hus och skogen blir allt mindre och mindre.
En av de anda ekorrarna Hoppa Grårygg bad henne komma till sitt bo och hjälpa med att lyfta en tung bräde ur vägen, så att hon skulle rymmas  med sin familj följande vår utan att det händer liknande olyckor som när Kurr föll ner i vattentunnan ur boet.
Kvällen flyger iväg och till slut kryper Hulda ner nära skorstensvärmen tillsammans med Kurr och sover en mycket god natts sömn drömmande om den inkommande julaftonen.

Pepparkakor

Hugo började bli orolig. Han saknade pepparkaksbak. Han älskade doften av nybakta pepparkakor, och han älskade smaken både av pepparkaksdeg och färdiga pepparkakor. Han undrade om inte familjen alls tänkte ställa till med pepparkaksbak?
Visserligen hade de annat att tänka på, både dottern och pappan i familjen hade varit sjuka och Hugo hade vakat en natt över dottern när hon legat och vridit sig med magsjuka. Han hade hört henne kvida och vrida sig och han hade klättrat försiktigt upp och tittat till henne. Till slut hade han använt lite tomtemagi på henne, helt bara så att hon kunnat sova lugnare. Medan han hade suttit och tittat på det sovande barnet, hade Hulda kommit upp brevid honom. Han hade väntat sig ett förfärat utrop av henne och en förmanade utredning varför inte man skulle använda tomtemagi på människorna, men hon hade lett emot honom och viskat tyst; "Det gjorde du bra, Hugo. Man ska inte låta andra lida utan hjälpa där man kan."
Tillsammans hade de suttit en stund och tittat på flickan som nu sov en lugn och rofylld helande sömn.
Just som familjens dotter hade börjat må bättre och känna sig frisk igen, så hade familjens pappa insjuknat i sin tur. Och samma dag började det vräka ner snö. Hugo och Hulda hade sett till att han hade tagit sig en tupplur och tillsammans gått ut och skottat bort det värsta innan mamman kom hem. Familjen hade varit tacksamma över hjälpen, eftersom det var mycket annat som skulle göras. Men fortfarande inget pepparkaksbak.
Hugo och Hulda hade pratat med taxen och katterna som hade berättat att det brukade varje år bakas något hus eller tåg eller något annat ur pepparkaksdeg som doftade i hela huset ända fram till jul, men att familjen inte hade någon fastslagen tidpunkt när det bakades.
Till slut fick Hugo nog. Han hade valt en jättefin tomtepepparkaksmall och lagt fram det till dottern att hitta följande lediga dag. Nu måste de väl förstå vinken och sätta igång. Det hade gjort susen!
Dottern hade meddelat åt föräldrarna direkt på morgonen att nu skulle det bakas pepparkakor! Och sagt och gjort. De hade gjort en deg och suttit tillsammans hela familjen och kavlat, tryckt ut olika figurer och tålmodigt petat bort överflödig deg. Båda tomtarna hade legat på mage uppe på balkongen sin och tittat på och nynnat med i julsångerna som familjen spelade medan de jobbade tillsammans. Det här var julstämning om nåt, tyckte Hugo och log lyckligt!
De hade också börjat ta ut delar till ett hus, en invecklad bebyggelse med massor med delar och hustomtarna kikade nyfiket på. Ingendera hade sett att man kunde göra vackra fönster till pepparkakshus med hårda karameller och de fnissade förtjust när familjen experimenterade med starka haltabletter och fick fina blå fönster. "Här finns kuren om man under juletid får ont i halsen, så kan man alltid knappra på ett pepparkakshusfönster!"
När huset blivit tyst och mörkt hade Hugo och Hulda tassat ner i köket och smakat både på den kvarlämnade degen i kylen och de färdiga pepparkakorna. De var himmelskt goda, ännu godare än de köpta pepparkakorna han hade fått av familjen när han flyttade in. De satt länge och väl och myste i ljuset från adventstjärnan som lyste i fönstret, drack lite glögg och pratade om dittan och dattan. Hulda berättade hur hon hade varit i ett av grannhusen och hjälpt till där och Hugo om hur han hade sandat uppfarten åt en annan av grannarna. Katterna kom och kröp ihop brevid dem, lillkissan lade sig tätt intill Hugo och han kliade henne bakom örat och fick ett belåtet spinnande till svar. Innan Hulda hann bli avundsjuk hoppade den större katten bredvid henne, buffade kelsjukt på henne och lade sig bekvämt tillrätta med tomteflickan sittande som i en enda varm, mjuk och spinnande fåtölj. Och snart sov alla fyra i soffan. Tomtarna vaknade framåt morgonnatten och med en sista klapp åt katterna gav de sig iväg för att hinna med sina sysslor innan familjen vaknade.

Finns det hjärterum, så finns det stjärterum

Hulda hade haft rätt, tänkte Hugo. Visst fanns det utrymme i huset, så att de båda rymdes att bo där ostörda. Att vara hustomte brukar vara ganska ensamt, i synnerhet om det gällde ett hus där det inte bodde några husdjur eller om det fanns på ett sådant område där det inte fanns många andra tomtebeboelser.
Skogstomtarna hade alla djuren i närheten till sällskap, stalltomtarna likaså. Bastutomtarna hade oftast en hustomtefamilj i närheten och jultomtarna bodde i sånt liv och trängsel att det knappt visste vad tystnad var. Till och med de sibiriska tomtarna hade sin vargföljeslagare, så de var inte heller ensamma.
Vanligtvis valde de mest enstöriga tomtarna att bli hustomtar och de var ofta dels mycket måna om sitt eget "revir" och sin ostördhet. Att få en annan hustomte som trängde sig på i samma hus var alltså oerhört ovanligt.
Men Hugo var ju som sagt en ganska ung tomte, som nyligen först examinerats från skolan, och han uppskattade sällskapet som både den gamla taxen och de båda katterna erbjöd, för att inte tala om skogstomtefamiljen från skogen. Men eftersom han inte visste hur traditionsbunden Hulda var, så vågade han inte tränga sig på utan tänkte hålla sig undan tills hon hade fått fixa till sig sitt krypin.
Han talade med djuren om att det kommit en tomte till hit och den gamla taxen skrockade.
- Ja, sånt har jag nog aldrig hört talas om att det skulle bo två oberoende tomtar i ett och samma hus, annat var det om de skulle bilda familj, sa hon och blinkade menande åt Hugo, som rodnade från topp till tå och försäkrade henne stammande att han nog inte var ute efter att börja bilda familj ännu på länge, länge!

Hulda, å sin sida, hann inte fundera mycket. Hon hade fullt upp att fixa till sitt krypin. Lillkissan hade hon ju, väldigt hastigt, träffat och absolut inte till hennes fördel, eftersom hon ju hade bara släpat med sig Hugo och inte ens hälsat på katten. Den gamla taxen tydde sig mest till mamman i familjen märkte hon, men när familjen åkt bort hade hon presenterat sig för den gamla taxdamen, som hade utan tvekan skrattat åt situationen. Hon hade vänligt puffat på Hulda med nosen och blinkat menande åt henne att Hugo var ju en ganska stilig tomte, eller hur? Visst kunde de väl båda stanna.
Den äldre katten hade hon presenterat sig för i köket. Det visade sig att han var väldigt törstig, men vattenskålen var mucket djup och nästan tom, så hon hade hjälpt honom och fyllt på i vattenskålen. Lillkissan hade visat sig vara mycket blyg och höll lite avstånd från henne, eftersom hon tydligen blivit lite skrämd av Hulda när hon plötsligt hade dykt upp och sett så ilsken ut. Hulda gjorde sitt bästa för att be om hennes förlåtelse och försökte förklara sitt beteende.  Lillkissan godtog hennes förlåtelse, men ställde sig lite reserverat till henne, och Hulda blev nästan avundsjuk när Hugo dök upp just då och lillkissan sken upp och började spinna. Hugo frågade artigt om hon hade tid över och var intresserad av att följa med honom och träffa de närmaste grannarna, skogstomtefamiljen. Han berättade att det var en familj med tvillingar och Hulda sken upp. Hon var såå förtjust i barn och ville gärna följa med och träffa familjen. Hon var dock lite orolig hur de skulle ställa sig till situationen, det var ju en lite ovanlig situation och om skogstomtarna var väldigt traditionsbundna, så skulle de kunna bli chockade över att två ensamma, och dessutom ogifta, tomtar bodde i samma hus. Men Hugo försäkrade henne om att här på landet var skogstomtarna vana vid det mesta och höll inte så strikt på traditioner och regler, utan var vana vid att anpassa sig till olika situationer. Det visade sig att han hade rätt.
Saga Skogstomte kom från en lång släktled Hustomtar som hade bott inne i en storstad i ett gammalt, anrikt kvarter. Hennes släkt hade hållit hårt på traditioner och det hade bestämts redan när Saga var liten att hon skulle gifta sig med en pojke i grannkvarteret, en liknande släkt med lika långa anor. Det visade sig dock att Saga var släktens svarta får, och hon drömde om skogar, vilddjur, mörker och stjärnor. I stadens eviga ljus såg man aldrig några stjärnor. Så Saga hade satt upp sig mot sin familj och börjat på Skogstomteskolan där hon hade träffat Sture och de hade tillsammans flyttat ut på landet i en skog. Saga omfamnade både Hulda och Hugo varmt och välkomnade Hulda också hit.
- Äsch, det är ett så stort hus, och det bor inte heller någon Hustomte i något av de närliggande husen, så ni ryms nog bra och kan kanske hinna på så sätt hjälpa till i de andra husen också, fastän det inte finns ställen att bo på där, sa Sture med ett varmt leende.
- Finns det hjärterum, så finns det stjärterum, sa Saga, och fortsatte: Så sa alltid min mormor Hanna Hustomte, som är den jag saknar mest från hela släkten.
Hulda blev alldeles varm i kroppen, kanske ingen av dem skulle behöva flytta bort i alla fall!

Hulda Hustomte

Hulda var en gladlynt ung tomte som hade nyss blivit klar från Hustomteskolan. Hennes farbror Humme hade nyligen flyttat in på tomteskolan och börjat som lärare där, efter att hans hund- och kattallergi hade blommat upp när den nya familjen som hade flyttat in i hans hus hade med sig två katter och två hundar! Han hade försökt i det längsta, men efter att ett par gånger hållit på att bli upptäckt av familjen när han nös, så hade hans rädsla över att förlora sin magi till slut stärkt beslutet att flytta bort. Han hade valt att först komma till skolan, först bara för att hälsa på sin brorsdotter Hulda som gick där , men sedan hade han blivit erbjuden anställning som lärare, vilket passade honom ypperligt, eftersom han här visste att hit inte kom varken hund eller katt.
Hulda hade tillbringat mycken tid med Humme och han hade berättat om det fina huset med massor av ställen för krypin och han hade sagt att i det huset kunde till och med flere familjer få rum! Hon hade idoliserat sin farbror och nu kände hon sig upprymd när hon äntligen fått sin examen och såg att huset ännu var ledigt; Hon skulle överta det huset! Hon älskade djur, och hade länge funderat om hon borde ha blivit en skogstomte eller stalltomte istället, eftersom då skulle hon få mer med djur att göra. Men eftersom hon verkligen inte tyckte om kyla, kunde hon inte tänka sig att bo varken ute i en skog eller ute i ett stall, så därav hade beslutet till hustomte  kommit.
Hulda hade traskat iväg. Hon hade kommit fram mitt i natten och tyst och oförsynt slunkit in genom en springa. Hon hade tassat genom väggarna inne i huset och i dotterns rum hittat ett passande hål i väggen som hon hade krypit ut ur. Här var det ju ett ytterst bra ställe att bosätta sig! Nära skorstenen som brukade vara varm och go att bo brevid. Plötsligt hade hon upptäckt en tomtedörr! Och helt synlig för människorna! Vem hade gjort den? Inte var det hennes farbor Humme i alla fall, det var hon säker på! Han var nästan paranoid med sin rädsla över att bli sedd, eftersom han värderade sin magi mycket högt och kunde inte ens föreställa sig att leva utan magi. Hulda hade tyckt att han redan gått lite för långt i sin rädsla och hoppades att han inte skulle skrämma eleverna på Hustomteskolan.
Till slut hade hon försiktigt öppnat dörren, som hade ett osynligt titthål så att hon kunde först kontrollera att ingen skulle se henne, och tassat ut på "Hugos balkong". Och glädjen när hon såg att det låg en katt däruppe som hon hade sett fram emot att presentera sig för, förbyttes till ren och skär ilska när hon såg en stilige tomten som låg ihopkrypen och gosade med katten! Vad gjorde han här? I hennes hus? I hennes tankar hade det ju varit hennes hus redan i fleran månader, ända sedan Humme börjat berätta om det, och i hennes fantasi hade hon ju skapat sig ett hem här för länge sedan!
Hon släpade med sig den andra tomten och de hade grälat. Hulda kunde inte förmå sig att ens tänka tanken på gå iväg, och inte hkunde hon ju kasta ut den andra tomten som ju redan skapat sig ett hem här och som verkade såå se fram emot att fira jul. Hans fina bruna ögon hade tindrat när han berättat om alla godsaker familjen hade tillrett till lillajul och hur han hade fått tillstånd att äta ur kylen.
Hon hande till slut gått med på vapenvila över julhelgen och sedan skulle de hitta på en lösning. Hon var säker på att de skulle klara det, Humme hade ju sagt att huset var tillräckligt stort för flere tomtefamiljer och de var ju ändå bara två ensamma tomtar!

Hugo träffar Hulda

Hugo var chockad. Han hade legat i lugn och ro med lillkissan uppe på "balkongen", som han hade börjat kalla sitt nya utkiksställe, och plötsligt står en annan tomte framför honom! Och inte vilken tomte som helst, utan den mest tjusiga och söta (med ettrigt rött hår och söt uppnäsa) hustomteflicka han någonsin sett! Hon stirrar hätskt på honom, pekar ner på familjen och drar honom med sig genom den nya dörren han installerat åt sig för att lätt kunna ta sig ut till balkongen.
-Vem är du? frågar de samtidigt av varann när de kommit ur hörhåll från familjen.
Han presenterar sig som Hugo Hustomte, detta hus hustomte, och hör hur hon skarpt drar efter andan.
- Jag heter Hulda Hustomte och jag har just flyttat in! Enligt tomtenätet var det här huset ledigt efter Humme Hustomte som flyttat bort härifrån för ett drygt år sedan.
Hugo slår sig för pannan. Han hade helt glömt bort att han skulle ha anmält till tomtenätet att han flyttat in hit! Och nu kom en annan hustomte och ville ta över! Hans fina hus! Just som han hade övervunnit de flesta motgångarna som brukar uppstå så här i början. Hugo var alldeles olycklig! Vad skulle han nu göra!
Han kunde ju inte jaga iväg Hulda, just före jul och så lite potentiella hus det fanns i närheten.
Att hitta ett hus passande för en hustomte nu för tiden var inte lätt. Husen byggdes alldeles för kompakta, men inga vrår och skrymslen och inga möjligheter för en hustomte att bygga ett krypin i. Det var tunna väggar, fyllda med hårda isoleringsskivor och kablar och ledningar överallt. Han hade letat länge, och tackat sin lyckostjärna när han hittat det här huset med massor av skrymslen och vrår, breda väggar fyllda med mjukt isoleringsmaterial, som man lätt kunde ta sig igenom och sluta efter sig.
Till slut, efter extremt lång diskussion enligt tomtemått (tomtar är välkända för att vara kortstaviga och gå direkt på ska utan att bara babbla på så som människor brukar göra), bestämde de sig för att huset för tillfället var tillräckligt stort för dem båda, och de skulle efter julhelgen se vem av dem som skulle leta nytt hem och vem som fick stanna.

Första advent

Livet traskade lugnt på. Hugo skötte sina sysslor; Han pratade med djuren och såg att de hade det bra. Lillkissen hade kommit till honom, lite besvärad över att vara tvungen att be om hjälp, men han försäkrade henne att det var för att hjälpa till som han fanns här. Hon förklarade lite blygt att hon hade fått en elak tova i pälsen bakom framtassen, som hon själv inte kom åt, så han hade letat reda på en sax och en kam och rett ut hennes päls. Hon hade dragit ett lättat andetag när tovan var borta, eftersom den hade luggat henne ända sedan den bildats. Hennes päls var så lång och fluffig att den tovade sig väldigt lätt, i synnerhet när hon var ute i skogen.

Taxen hade lyckats en natt vira in sig i sitt täcke under natten och satt hjälplöst fast. Hon pep ynkligt där hon låg invirad, och han trodde först att hon bara drömde om forna tiders vilda jakter, innan han insåg att hon behövde hans hjälp. Han hjälpte ut henne och bäddade om henne så att hon kunde lugnt somna om.

Han såg också till att människorna hade det bra och försökte hjälpa till bäst han kunde. En kväll när han gick sin runda märkte han att dottern glömt hänga sina snövåta vantar på tork, så han klättrade vigt upp och hängde upp dem, så att de skulle vara torra på morgonen då hon igen skulle behöva dem.

En annan morgon märkte han att tvättkorgen var full och han hade hört att familjen talat kvällen innan att det skulle bli tvättdag påföljande dag. Han hade släpat ner tvättkorgen till nedre våningen, men han hade inte hunnit sortera tvätten innan familjen hade vaknat. 

En morgon vaknade han av att en underbar doft spred sig i huset. Det doftade julskinka! Han kastade en förvånad blick i kalendern, inte hade han väl sovit så länge att det redan hunnit bli julafton? Men nej, kalendern visade att det var den andra december, så det var ännu gott om tid till julen. 

Han hade hittat det perfekta stället att mysa på. Mellan vardagsrum och kök gick inte taket ända upp utan stannade halvvägs där köksskåpen tog slut och utanpå den väggen hade lillkissen berättat att hon brukade ligga och sova när hon ville vara ifred från de andra. Hon berättade att det var ett perfekt ställe att kunna umgås med familjen, eftersom de ofta antingen satt i köket eller i vardagsrummet och ändå hålla lite avstånd. Hon hade bett honom följa med och bett honom komma ofta med henne upp dit. Så nu låg de ganska ofta där uppe tillsammans. Han kunde därifrån hålla koll om han behövdes till något speciellt och hon  fick det sällskap som hon verkade behöva, men inte tordes be om i familjen.

Nu kilade han dit, snabbt som vinden, och lade sig för att lyssna på familjen. De hade tydligen en tradition att fira lillajul med en förenklad julmiddag. Han såg dem duka fram en nygräddad skinka, gravad lax, kallrökt lax, sill, morotslåda, sötad potatislåda, batatlåda, sillsallad med en härlig rosa sås, korv av olika slag, gröna ärter och kokta plommon, och en massa annat gott. Sent på kvällen hade han hämtat en massa mat åt sig och fått frossa i riktig julmat första gången på evigheter! Året innan hade han missat julen helt och hållet när han hade varit på praktik ute i vildmarken hos en vrång och sur skogstomte som inte alls gillade sådana konstiga påfund!

Han hade hittat en finfin servett som hade fått bli en julduk på hans nya bord, och så hade han hittat ett ljus han kunde lugnt använda i sitt krypin. Han hade blivit överförtjust när han hade hittat det! Det såg ut som ett traditionellt ljus, men det var elektriskt, så han behövde inte vara rädd att bränna ner sitt krypin!

Han hade suttit vid sitt nya bord på sin nya pall och förätit sig vid sitt fina ljus. Därefter hade han rullat ner på sin soffa och krupit ihop under sitt varma täcke och sovit. Och försovit sig totalt från följande dags träff han hade stämt med skogtomten! Som tur hade han med sig lite julmat (och lite pepparkakor) i ett knyte, så skogstomten hade bara välvilligt skrattat åt honom och överförtjust tackat honom för godsakerna.

Julen kommer!

Julen började närma sig. Hugo älskade julen och allt som hörde till! Han hade spänt gått och väntat hurdan familjen han flyttat in till var. Var de som han, som gillade julpynt och jultraditioner och julmat? (Främst julmat!) Eller var de sådana som inte firade jul, eller åkte bort på någon söderresa under julhelgen? Han hade tassat omkring i huset, försökt lyssna in på samtal, kollat efter tecken på att det skulle komma fram några julpynt, men hittills hade han bara hittat en flaska glögg (som förresten smakat himmelskt!) och några pepparkakor. Ute på gården hade de visserligen tänt lite olika belysning. Han uppskattade det eftersom han var en hel del ute och tassade i mörkret. Visserligen ser ju nog tomtar bra i mörker, men han tyckte det var mer mysigt med ens lite belysning eftersom det var så stor del mörkt under dygnet.
Men han påminde sig själv att han hade tålamod. Det var ju inte ens December ännu!
Men plötsligt när han på kvällen efter att familjen gått och lagt sig kom ut från sitt krypin där han hade jobbat på att bygga ihop sitt bord så hade de plockat fram en del. Bland annat en stor låda som det stod ADVENT på, och som var full med grejer. I köket hade de hängt upp ett underbart tro-hopp-och-kärlek. Han stod en stund och tittade på det. Det var något annorlunda med det. Vanligtvis hade han sett att tro hängde överst, sedan hopp och lägst ner kärlek, men här var de noggrant ordnat så att det var tvärtom. Han funderade på om de i misstag gjort så, men noggrannheten i ledningarna fick det nog att verka avsiktligt, så han antog att de ville så här visa att de ansåg att det viktigaste är kärlek, sedan hopp och sist, men inte minst tro. Han funderade. Han gillade det. Kärlek och omtanke till dina närmaste och överhuvudtaget dina "medmänniskor", oberoende om de var människor, tomtar eller djur.
Tomten myste. Det här var bra, han väntade på första besöket av en av jultomtarna, eller julnissarna de också kallades. De hade meddelat honom på tomtenätet att de rörde sig i området och skulle komma på första besök inför julen eftersom julgubben/julbocken/jultomten eller vad han nu kallades (han hade så många olika namn i olika delar av värlen att det var rent av omöjligt att hålla reda på för en vanlig hustomte) behövde information om hans familj inför kommande jul.

Hugo inreder

Hugo Hustomte har börjat komma till rätta. Han höll på att snickra ihop åt sig en del nya möbler och andra grejer. Förutom sin kära bekväma soffa, hade han stickat en passande kudde. Han hade klätt väggarna med papp och tänkte så småningom tapetsera med något annat, men för tillfället var han nöjd med att de höll kylan och draget ute. Han hade istället hängt upp några av bilderna han fått av dottern i huset som tavlor.

Därtill hade han hittat en passlig bit av en tallgren som han hade gjort en sittstubbe åt sig (och tovat en sittkudde till den också) och nu senast höll han på med att färdigställa sitt bord. Visserligen såg bordet ännu ut bara som en hög med träbitar, men har var säker på att det skulle bli bar bara han hann få det färdigställt.

Visst fanns det en hel del grejer han ännu behövde, men han var en tålmodig tomte trots att han ännu var ung. Han hade gott om tid på sig, för här tänkte han stanna så länge han kunde!

Hugos present

Hugo hade haft en flitig dag. Han hade utforskat lite mer noggrannt det nya huset och märkt att överallt fanns det nya skatter och prima material till att tillverka nästan vadsomhelst.
Han gissade att det var familjens mamma som hade "tomtesinne" och samlarblod i sina ådror, för han hittade stuvbitar av alla de sorter och storlek, otroliga mängder med garn i alla varianter, och helt tydligt användes garnen också, eftersom det fanns handarbeten överallt. Han visste att han säkert kunde låna lite material till att tillverka sin soffa och sina andra möbler.
Dottern i huset hade bett sin mamma att få ge mer mat åt honom, men de hade kommit överens om att be honom hämta själv det han behövde från skafferi och kylskåp. Han hörde deras samtal då dottern var orolig över att han skulle vara rädd för kylskåpet eller inte få upp det. Han blev rörd över hennes omtanke, och kände sig än en gång besviken över Tomtelagen som statuerade att "En Tomte får ALDRIG visa sig för en människa, eftersom Tomten då förlorar sin magi." Han skulle så ha velat försäkra dottern om att han kände till kylskåp; faktum var att han t.o.m. hade reparerat ett söndrigt kylskåp på Tomteskolan!
Han såg nöjt på då dottern plitade mödosamt ner ett meddelande åt honom om att han skulle få hämta mat i kylen. Vad duktig hon var!
När han gick mot sitt krypin efter att alla gått och lagt sig, märkte han att han igen fått gåvor av sin nya familj! En varm handstickad filt han kunde värma sig med under den kalla vintern, och den härliga lappen skriven av dottern. Han skuttade till kylskåpet och försåg sig med en bit väldoftande korv. Mums, vad gott! Han tog korven med sig upp till sitt krypin, satte sig i sin nya soffa under den nya filten och mumsade i sig. Det här skulle bli ett fantastiskt ställe åt honom!
Han gillade sina människor, deras husdjur, de nya grannarna Skogstomtarna, sitt nya hus, och främst av allt sitt eget krypin! Mätt och belåten kröp han ihop på sin nya soffa under filten och somnade. Imorgon skulle han ta itu med att göra ett bord och stol om han inte behövdes annanstans.
Han vaknade med ett ryck! Han hade helt glömt bort att skriva ett svar åt dottern! Efter all möda hon lagt på att skriva åt honom, kunde han ju inte lämna henne utan svar! Han letade hastigt fram ett nytt papper och en penna och satte sig ner och skrev:

Han hoppades att dottern skulle se hans lapp, fastän den i hennes ögon måste te sig verkligen liten. Han gäspade stort. Kanske han ännu skulle krypa ner under sin filt en liten stund till och blunda en stund.

Hugo Hustomte bekantar sig med omgivningen

När Hugo Hustomte vaknade följande morgon var det tyst i huset. Hustomtar sover ju inte lika många timmar som både människor, hundar och definitivt inte katter, utan Hugo brukade sova mellan fyra och fem timmar vid morgonnatten. Nu var klockan visst lite över nio och huset verkade tomt.
Hugo sträckte på sig och gick ut i huset och såg sig omkring. Han hade tänkt ta sig en pratstund med den gamla taxen, men hon var försvunnen. Katten visste att berätta att hunden åkte med familjens mamma varje dag och var borta hela dagen. Katten berättade att det hade varit olidligt tidigare när hunden stannat hemma eftersom hon hade varit helt panikslagen över att bli övergiven. Det hade inte hjälpt fastän katterna försökt lugna ner henne. Allt efter att familjens andra hund gått bort och den förra hustomten försvunnit så hade hundens panik stegrat sig. Nu brukade hunden berätta att hon fick följa med till ett ställe som mamman i familjen kallade arbetsplats, där hon hade en egen mjuk säng och en massa klappande händer.
Hugo hade en fartfylld dag framför sig. Han hade hoppats få lite information av den gamla taxen om området kring huset, men katterna kunde tillfredställa hans nyfikenhet, eftersom de brukade hålla koll över området. De jobbade hårt, fick han veta. Bakom huset låg en skog och därifrån trängde sig mössen på och försökte ta över. Båda katterna jobbade olika tider för att hinna vila emellanåt och ändå hålla mössen stången. I skogen bodde en skogstomtefamilj, som skötte om skogens djur. Den äldre katten hade fått hjälp att halta hem när han stött sin ena baktass och brukade hälsa på hos skogstomtefamiljen alltid emellanåt.
Hugo följde kattens anvisningar och gav sig iväg ut till skogen.
Det blev en trevlig dag i gott sällskap hos skogstomtefamiljen. Familjen bestod av pappa Sture Skogstomte, mamma Saga Skogstomte och deras små tvillingar Sten och Stina. Hugo fick mycket viktig information av dem och fick bland annat veta orsaken att den förra hustomten flyttat bort; Han hade varit otroligt allergisk mot katt och hund! Hugo drog en suck av lättnad, han hade lite oroat sig för vad som hade hänt att den förra hustomten hade gjort ett så drastiskt beslut och övergett sin familj.
När han strosade hem igen hade det redan blivit mörkt ute och han kände hur det pirrade i magen av nervositet. Hittills hade ingen reagerat på hans närvaro, men när skulle de märka hans närvaro, och hur skulle de reagera?
Han stannade till av förvåning när han kom fram till sin dörr. Den hade blivit smyckad och någon hade ställt fram ett stort fat med himmelskt doftande pepparkakor!

Han smakade på en bit, och så en till och en till... Åh, det här var bara såå gott! Han måste spara lite åt den vänliga skogstomtefamiljen också, de hade ju inte tillgång till sådana här läckerheter.

Han plockade in pepparkakorna i sitt krypin och sedan satte han sig ner i sin temporära bädd för att planera vad han skulle ta itu med till näst.

Han skulle behöva lite nya möbler; en säng, bord, stol och så drömde han om en soffa! De andra hustomte-eleverna hade skrattat åt honom när han hade nämnt att han ville ha en soffa. Vad ska du göra med en sån, hade de undrat? Vill du sitta har du ju en stol, och vill du ligga har du en säng. Men han drömde fortfarande, en mjuk soffa att sjunka ner i, att inte behöva ta beslutet om att sitta eller ligga utan man kunde göra båda i...

När huset blivit tyst och alla gått och lagt sig kröp han ut ur sitt krypin. Han gick omkring och tittade på den sovande familjen. Han plockade bort en tidning från dotterns säng för att hon inte skulle vara tvungen att ligga obekvämt och lade sig att läsa den på den mjuka mattan på golvet.

När han sett till att allt var bra i huset kröp han själv tillbaka in i sitt krypin och lade sig att sova.

Hugo Hustomte flyttar in

Det var en regnig och blåsig söndag kväll. Hugo klättrade upp och tittade in genom köksfönstret mot gatan. Där inne satt hans nya familj och åt middag. På golvet satt en gammal tax och väntade förväntansfullt på sin middag. Familjen skrattade och skojade med varandra medan de åt. Hugo gillade det han såg. Han hade en lång vandring bakom sig och såg fram emot en mjukstart i sitt nya arbete som hustomte för den här familjen.
Han hoppade ner och funderade en stund. Skulle han ta den lätta, men inte så ofarliga vägen in, eller vara mer kontroversiell och trditionsbunden och ta sig in först efter att familjen gått och lagt sig. Äh, han skulle pröva hålla på sin egen stil, inte bli så stel och uppstoppad som hans läromästare hade varit.
Han klättrade upp och ringde på dörrklockan, ställde sig brevid väggen så att han inte skulle genast bli upptäckt. När pappan i familjen kom och öppnade  dörren smet han in och gömde sig i skuggorna vid skohyllan. Pappan såg lite lättad ut när han han inte såg någon bakom dörren, men hade en bekymrad rynka i pannan. -Det var ingen där, sa han till resten av familjen. Medan familjen diskuterade hur det kunde komma sig att någon ringt men smitit sin väg, trots att de tittat mot uppfarten hela tiden, skrattade Hugo Hustomte för sig själv och gratulerade sig själv för den fina idéen att bli inbjuden till sitt nya hus.
Dottern var mest klarsynt och gissade sig till sanningen, men som Hugo hade nästan gissat sig till, så trodde inte hennes föräldrar på henne, utan hittade på sin egen vilda teori om trådlösa ringklockor och grannar som hade liknande som sänt ut felsignal. Hugo fnissade. Det här skulle bli en rolig familj att bo hos!
Men nu var det dags för arbete!
Han skulle ju behöva bekanta sig med hela familjen, inte bara människorna! Dessutom så behövde han sitt eget krypin så att han kunde vila ut emellanåt.
Den gamla taxen kom fram och presenterade sig. Hon såg lite dåligt, och hörde ännu mindre, men nosen hennes var det inget fel på och hon kände genast vittringen av Hugo när han smet genom huset och undersökte sitt nya hem. Hon hade många år på nacken och kände sig lite risig emellanåt, men berättade att familjen tagit väl hand om henne och sköter om henne enligt bästa förmåga. Enligt hennes egen utsago höll de ju förstås på att svälta ihjäl henne, men det visste Hugo av erfarenhet att hundar alltid tyckte.
Han träffade på familjens yngsta medlem, en ytterst lurvig liten kattfröken, blyg och försynt, som lovade att han skulle gärna få borsta henne, så att han kunde få bra päls till en mjuk säng och kudde.
Hon berättade att hon inte kom så väl överens med den andra katten i familjen som var en bufflig buse och, helt olik henne själv, alltid var framfusig och krävde uppmärksamhet av alla.
Den buffliga typen visade sig vara en missförstådd herreman som älskade uppmärksamhet och var rädd för att bli bortglömd. Han var rädd för att den nya katten kommit för att ersätta honom och försökte därför hålla henne på avstånd. Han ville ju bara ha kärlek och närhet.
Hugo stannade till när han gått genom huset. Enligt var han hade hört av djuren, så rörde sig männsikorna mest i mellanvåningen. Nedre våningen brukade vara kall och dragig om vintern, och i somras hade dottern flyttat upp i övre våningen, innan dess hade den också varit ganska övergiven.
Han ville visa sin nya familj att han hade kommit för att ta hand om dem, dock hålla sig inom Tomtereglerna och absolut inte bli sedd.Han gillade speglarna i trappan (han var ju trots allt ganska ung och var en aning fåfäng) så han beslöt att bygga sitt krypin på övre trappavsatsen. Han jobbade hela natten och på morgonen var han klar. Han hade hittat alla möjliga fynd till sitt nya krypin och hade hittat prima byggmaterial så att han kunnat bygga sig en riktigt fin dörr till sitt krypin.
När morgonen började närmas stod han förnöjt och beundrade nattens verk. En fin dörr, trappa upp till dörren och han hade till och med hittat en matta han kunde ha under trappan sin.

Han gäspade stort och kröp in i sitt nya, första egna hem! Han lade sig bekvämt till rätta i sin provisoriska säng, en stor hög med ull och hår som de vänliga katterna och hunden låtit honom få.
Han väntade med spänning på vad inkommande dag skulle föra med sig och hur den nya familjen skulle reagera på hans dörr och existens. Imorgon skulle han få se om det här var ett ställe han skulle kunna stanna på eller om han skulle vara tvungen att ge sig iväg och leta efter ett nytt hem.

Prinsesskrona till Prinsessans kalas

Jag började leta efter ett inlägg jag var säker på att jag gjort, men det har tydligen helt totalt glömt! Jag virkade för flera år sedan, till prinsessans 4 års kalas kronor åt alla inbjudna barn. De inbjudna var både flickor och pojkar i åldern 0-5 år. Jag hade hittat på internet en bild (tyvärr har jag bara i tiderna sparat bilden, så jag kan inte ge credit till den person som ursprungligen skapat den. Kontakta mig gärna om du känner igen dig?)

 Här poserar födelsedagsbarnet med sin fina prinsessklänning och rosa krona. Jag virkade tidigare en annan, som jag stärkte med sockerlösning, men den hölls aldrig på och blev därför aldrig använd. Den här är följsam och bekväm.
Jag virkade två olika storlekar. Hemma hittade jag garnet Novita Samos i flera olika pastellfärger, så det blev en krona av var färg och var storlek. Eftersom deltagarna var av så varierande ålder, gjorde jag två olika storlekar. Den mindre hade 80 maskor och den större hade 88 maskor.

Mönstret är alltså användbart till olika garntjocklek och olika storlekar. Huvudsaken är att det är delbart med 8. Jag använde alltså Novita Samos, virknål 4 (om jag kommer rätt ihåg). Med min långsamma virkstil tog det mig ca en timme att virka en krona, så de går ganska fort att virka och innehåller inga konstiga virktermer.

 Varv 1: Virka 80 lm. Kolla att du inte har snurr på lm-kejdan innan du fäster i den första med en sm.

Varv 2: Virka 1 lm (räknas som första fm) och 1 fm i varje lm, slut med sm.

Varv 3: Virka på samma sätt som i varv 2.

Varv 4: Virka 3 lm (räknas som den första stolpen), * 3 lm, hoppa över 3m, 2 st i följande m * Upprepa varvet till slut, och avsluta med 3 lm, 1 st i samma m som den första st, och 1 sm i första st.

Varv 5: Virka sm till lmb. # lm (räknas som första stolpen), 2 st, 3 lm, 2 st i samma lmb, *1 lm, 1 st i följande lmb, 1  lm, (3 st, 3 lm, 3 st) i följande lmb* upprepa varvet till slut, avsluta med 1 lm, 1 st i sista lmb, 1 lm och fäst med 1 sm i första st.

Varv 6: 1 fm i varje st och lm, förutom i de tre lm på varje topp, där det virkas 3 lm, fortsätt med fm till följande topp. Avsluta varvet med sm.

Fäst trådarna och trä kronan på prinsen eller prinsessan.